INTEGRITETEN SKA SKYDDAS STARKARE
VN 30.10.2020.
VN-kolumn 30.10.2020, publicerad även här och nu enligt överenskommelse med tidningen:
Stölden av patientuppgifter från psykoterapicentret Vastaamo och utpressningen mot de berörda är ett avskyvärt brott som uppdagades förra veckan. Det ska fördömas och redas ut så snabbt som möjligt samtidigt som vi måste göra allt vi kan så att någonting liknande inte kan upprepas.
Ilskan mot bolaget är förståelig, men i detta akuta läge bör vi lyfta blicken istället för att peka finger (vd:n som mörkat läckan fick förstås sparken snabbt). Behovet av en kritisk analys är en självklarhet - från företag till myndigheter och lagen. Hela samhället får nu kraftsamla gemensamt och långsiktigt för att förebygga attacker av denna typ. Den var inte den första i sitt slag, men till omfattningen och utpressningen sett exceptionell även ur internationellt perspektiv.
Snabba stödåtgärder behövs förstås akut. Krishjälpen satte nu in extra resurser direkt och ministrar tog tag i frågan som de bör. Statsmakten har ett stort ansvar. Grundlagens sjunde paragraf slår fast att den personliga integriteten inte får kränkas. Vi måste bli bättre på att garantera att så inte sker.
Historien bjuder på exempel där hackers har tagit sig in i system olagligt för att visa att det är möjligt och påpeka brister. Den här gången handlar det däremot om utpressning kring vårt allra mest privata, det djupaste och känsligaste. Tänk att det går att sjunka så lågt. Utpressarna ska inte få en cent, de ska få straff enligt lagen.
Det hela är minst sagt tungt för de som drabbas personligen, vilket bedöms vara tusentals finländare, möjligtvis tiotusentals. Samtidigt är det en skamlös attack mot oss allihop, mot hela samhället, tilliten och moralen.
Det råder inget tvivel om att integriteten måste skyddas bättre. Det är en fråga om både teknik och juridik, samt arbetssätt och överväganden om vilka uppgifter som ska finnas var. Det handlar om en komplicerad helhet snarare än enstaka lagparagrafer. Komplexiteten förstärks av den konstanta tekniska utvecklingen. Problematiken liknar den med doping inom idrott.
Även i en allt mer digitaliserad värld måste alla kunna lita på att uppgifter inte hamnar i fel händer. Behovet av terapi är enormt. Om rädslan att tala i vårdsammanhang ökar kommer den mentala ohälsan att växa ytterligare.
Det är starkt av en del berörda att gå ut och säga att behovet av terapi inte är något att skämmas över, att stigmatiseringen ska höra till det förgångna och att de kriminella får se sig i månen efter sina krävda summor. Riksdagsledamot Eeva-Johanna Eloranta (SDP) hör till dessa i och med ett modigt och offentligt inlägg på Facebook. Hon konstaterar också att utpressarna är ologiska då de redan lagt ut uppgifterna där andra hackers hittar dem, varpå det är helt onödigt att betala.
Det behöver knappast sägas att ingen av oss ska läsa dessa uppgifter om de dyker upp någonstans, och de forum som eventuellt publicerar dem ska bojkottas. De lär inte spridas i våra tidningar som har tydliga principer. Detta slog Journalistförbundet föredömligt snabbt och tydligt fast då utpressningen satte igång.
Johan Kvarnström
riksdagsledamot, SDP
PS. Jag har undertecknat ledamot Elorantas åtgärdsmotion med konkreta förslag för att förbättra de drabbades sistuation.