Alla vinner då trafiken blir renare

(Kolumn i Västra Nyland 12.2.2021, text som jag enligt min överenskommelse med tidningen får publicera även i mina kanaler några dagar senare)

I Ekenäs högstadieskola, där jag gick kring millennieskiftet, berättade en lärare om en tidigare elev som långt tidigare sagt att mopeden får bli hemma om bensinpriset överstiger fem mark. Vi vet att det blev betydligt högre än så, men också att trafiken aldrig stannade. Tvärtom.

Då jag som ung vuxen tankade första bilen minns jag att det sved ordentligt i plånboken. Oljepriset steg vid den tiden och jag hoppades innerligt att bensinen skulle hållas under två euro per liter. Det kändes då som en absolut smärtgräns - en gräns som inte överskridits. Däremot har fordonen blivit bränslesnålare. Och det avgörande är ju inte skattenivån utan det faktiska literpriset i förhållande till behovet. Likväl är frågan otroligt laddad och symbolisk.

Jag förstår att många nu i ett stundande brytningsskede är oroliga över att de inte ska ha råd med de nödvändiga körningarna i framtiden. Det finns ändå goda skäl till optimism. Vi är på väg mot en renare, billigare och smidigare trafik - inte mot en dystopi. Bilismen ska inte stoppas. Den ska bli miljövänligare och där det är vettigt och möjligt ska det finnas alternativ. För de flesta av oss västnylänningar är bilen en nödvändighet i vardagen även i framtiden.

Regeringen Marin går systematiskt, faktabaserat och konkret framåt för att halvera trafikens utsläpp fram till 2030. Den högaktuella färdplanen för fossilfri trafik har en teknologineutral approach och byggs upp av en myriad av åtgärder. Att strypa trafikutsläppen med skattehöjningar är en oframkomlig väg för att nå målet med en socialt hållbar övergång. Vi ska inte sluta färdas - vi ska färdas mer hållbart.

Första steget i färdplanen är stöd och incitament, bland annat konverteringsstöd, skrotningspremier, utbyggd laddningsinfrastruktur för elbilar och fler tankstationer för gasbilar, upphandling av rena fordon inom den offentliga sektorn och anskaffningsstöd.

Andra steget handlar om distansarbete, nya transporttjänster och höjd distributionsskyldighet. I denna fas utvärderas metoder vars inverkan på utsläppen vi behöver mer kunskap om innan beslut fattas.

Och det tredje steget är en villkorlig fas med beslut om ytterligare åtgärder, något som regeringen gör en bedömning om i höst. En sak är klar: varje beslut ska beakta utsläppsminskningarnas kostnadseffektivitet, inverkan på konkurrenskraften samt regional och social rättvisa. Dessutom fattas besluten på ett historiskt gediget faktaunderlag som legat till grund för färdplanen som är på utlåtanderunda till den 19 februari.

Vi ska nå en renare miljö med mindre avgaser, mer riktig klimatnytta och inte någon “gröntvätt”. Därför har Finland nu bland annat en egen batteristrategi för att hålla den produktionen hållbar. Jag är således  inte orolig över att folk inte ska ha råd att färdas i framtiden. Däremot kommer statens skatteintäkter att minska, vilket är en utmaning. Men ur trafikantens perspektiv är framtiden fördelaktig.

Johan Kvarnström

riksdagsledamot från Raseborg, medlem av riksdagens kommunikationsutskott, SDP:s partistyrelse och partiets arbetsgrupp för trafikfrågor.