Tankar på nationella veterandagen 27.4.2021

Idag, 27.4.2021, på nationella veterandagen går mina tankar ut några mil över havet, till ön Hogland (Suursaari) i Finska viken. Ön på drygt 20 kvadratkilometer hörde till Finland innan andra världskriget. Den har haft bosättning i hundratals år och ligger på en strategiskt viktigt plats ur militär synvinkel. Just därför skulle den demilitariseras i samband med att den i tiden beslöts tillhöra den unga nationen Finland. Men kriget kom dit i varje fall.

Jag tänker på ön idag för att min morfar, Birger Kvarnström, var stationerad där.

Han dog innan jag föddes och jag har aldrig hört mer om hans tid i krig förutom just det att han var på Hogland. En gång för länge sedan hittade jag en slags kniv som han hade haft med sig hem därifrån. En större upptäckt än ett eggvapen var de ord, de anteckningar han gjort och som jag i fjol hittade på vinden hos mamma. Han skriver koncist med datum om förflyttningar, order, strider och freden. Jag ska nu inte återge dem här, men om Hogland och krigen på ett mer allmänt plan:

Sovjetunionen anföll och övertog ön (som snabbt hade evakuerats) redan i Vinterkrigets inledningsskede. Men under Fortsättningskriget skulle den saken förändras. Jag är tyvärr hänvisad till Wikipedia i följande och tar gärna emot boktips om Hoglands historia:

"I februari 1942 beslöt den finska krigsledningen att de skulle återerövra ön med en betryggande styrka. Den finländska styrkan marscherade över isen i mars och med hjälp av understöd från flera artillerikompanier etablerade den sig efter två dagars strider på ön som nu kom att hållas fram tills krigsslutet."

Först strider mot Sovjetunionen alltså.

Och sedan mot Nazityskland:

"Hogland skulle ytterligare en gång tvingas stå som slagfält innan världsbranden var över; efter vapenstilleståndet mellan Finland och Sovjetunionen i september 1944 bestämde sig den tyska styrkan i Reval (numera Tallinn) att verkställa en tidigare uppgjord "plan B", med kodnamnet Tanne Ost. Den innebar bland annat att Hogland skulle besättas. På morgonnatten den 15 september 1944 uppenbarade sig en tysk styrka med ett tiotal fartyg vid Suurkylä. En diskussion torde ha utspelat sig mellan den finska och den tyska befälhavaren, där den tyska hoppades på ett fredligt övertagande. Då den finska inte gick med på det, utbröt en skottväxling som sent samma kväll slutade med att den tyska styrkan gav sig efter att ha förlorat många fartyg och hundratals män i drunknade och stupade."

(Wikipedia har vissa källor angivna, men jag kan tyvärr inte garantera att informationen är korrekt till alla delar.)

Det tog ett tag att låta det här sjunka in. Att det på Hogland blev strider mot både Sovjetunionen och Nazityskland. Och det skiljer sig från Lapplandskriget eftersom det här handlade om att tyskarna gick till anfall mot ön medan det på fastlandet handlade om att driva ut tyska trupper i enlighet med avtalet med Sovjet. En konkret symbol för ett Finland i kläm mellan två aggressiva diktaturer under tiden i fråga.

Finland vann striderna på Hogland, men förlorade ön.

Någon demilitarisering är inte aktuell i vår tid heller. År 2019 kom nyheten att Ryssland byggt en helikopterplatta för stridshelikoptrar på Hogland. Den är alltså inte vad den kunnat bli i den bästa av världar. Innan Vinterkriget blev den ett allt populärare turistmål. Där byggdes en stor dansrestaurang (kasino) på 1930-talet. Invånarna var skickliga sjöfarare och fiskare.

Element som turism, sjöfart och demilitarisering ger mig onekligen en viss association till fredens öar Åland. Hogland blev istället tyvärr krigens ö.

Morfar skickades från sitt jordbruk i Grundsjö till krig ute till havs. Hans insats handlade förstås i den stora bilden inte bara om att försvara Hogland utan om att försvara Finlands självständighet.

Det är vad jag tänker på idag, på nationella veterandagen.