Starkare fokus på rättvis omställning
Starkare fokus på rättvis omställning
(Åbo Underrättelser 8.12.2023)
Vi går mot en global uppvärmning på flera grader celsius. Ur det perspektivet borde en rättvis omställning stå i centrum av beslutsfattandet på alla nivåer. Istället är vi från regeringspolitik i Finland till värdlandets synpunkter på FN-klimatmötet i Dubai tillbaka i tankesättet att teknologin nog löser allting med tiden. Så har människan tänkt i årtionden, med destruktiva resultat. Ingen kan längre skylla på att vi saknar metoder och kunskap för att lösa den ödesdigra krisen längre. Det är faktiskt fast i politisk vilja. Ju senare den infinner sig, desto svårare och dyrare blir omställningen.
Klimatkrisen kräver lösningar på alla nivåer. För det första kan de flesta av oss fatta mer hållbara val i vardagen, men problemet kan inte lösas på individnivå. Det krävs systemkorrigeringar.
På kommunal nivå görs mycket gott på denna punkt i Finland, men variationen är stor. I klimatårsberättelsen står att läsa att potentialen är stor i kommunernas klimatarbete. Därför är det beklagligt att regeringen väljer att ta steg bakåt och slopa kravet på kommunerna att hålla sig med uppdaterade klimatplaner. Den enda motiveringen som jag har hört är att tvång inte är ett bra verktyg. Men hur kan en uppdaterad klimatplan vara ett orimligt krav på 2020-talet?
På nationell nivå säger kritiska röster att Finland inte borde ha högre ambitioner än sina jämförelseländer. Tanken är att det står oss dyrt och inte spelar någon roll för de globala utsläppen. För det första kan invändas att det är billigare att ställa om än att anpassa sig i efterhand. För det andra har vår gröna omställning hittills gynnat oss, till exempel förra vintern då länder som var mer beroende av olja och gas fick betydligt högre inflation. För det tredje står länder med liten andel (under två procent) av de globala utsläppen sammantaget för nästan hälften av världens utsläpp.
Regeringen sätter fokus på investeringar i ren energi (ordet grönt undviks som bekant) och på industriskorstenar istället för avgasrör. Kruxet är ju att alla är eniga om att välkomna förnybar energi och ny teknologi, men det räcker inte. Vi kan inte tuta och köra, skövla natur och konsumera som hittills. Vi har lyckats få ned våra utsläpp, men då kolsänkan minskat är våra nettoutsläpp på samma nivå som på 90-talet. I det läget hör vi sannfinländska ministrar säga att Finlands klimatmål är överdrivna. Natur- och miljöskyddet skärs ned med en tredjedel. Beslut som ökar utsläppen fattas.
På EU-nivå blir frågan ännu viktigare. För att påverka trovärdigt där, behöver Finland ha rätt ambitionsnivå. En rättvis grön omställning gör samtidigt Europa mindre beroende av import från diktaturer. Frågan om hållbarhet går hand i hand med frågor om demokrati och mänskliga rättigheter.
På global nivå har världen enats om Parisavtalet med mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. Det ser inte ut att lyckas. Det säger någonting om vår värld att pågående klimatmöte leds av en oljedirektör som skapar rubriker med att kräva att fossila bränslen inte ska fasas ut. Ribban är lågt lagd, men ett så kallat genombrott kom dock redan: Förenade Arabemiraten ska ge 0,1 miljarder till klimatfonden för fattiga länder som lider av klimatförändringarna. För världens sjunde största oljeproducent är summan inte direkt i proportion till skadorna. Men vem vet, kanske klimatmötet överraskar positivt innan det avslutas nästa veckas tisdag. Kampen måste oavsett fortsätta på alla nivåer.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg