Vården får mer pengar men krisen kräver fler lösningar
Johan Kvarnström (SDP). Foto: Jukka-Pekka Flander/SDP
Västra Nyland 28.2.2023
Vården får mer pengar men krisen kräver fler lösningar
Övergången till välfärdsområden har inte gått smärtfritt, men i stora bilden - beaktat reformens omfattning - relativt stabilt. Det är många som förtjänar ett stort tack för det! Dessutom har höstens stormar med nedläggningshot mot allt från jourer till Lojo bb bedarrat. De visade sig byggda dels på maktspel, dels på missuppfattningar om den nya finansieringsmodellen.
Sedan dess har vi fått genomfört några ändringar som jag välkomnar varmt: mer pengar till universitetssjukhusen, vilket är bra för till exempel Nyland, en ändring av utjämningsmekanismen mellan områdena som i praktiken ger vården mer resurser överlag från och med nästa år och nu som senaste exempel pengar i tilläggsbudgeten för att kunna hjälpa områdena att åtgärda vårskulden. Den visade sig i höst vara mer omfattande än man trott och jag har stött omsorgsminister Krista Kiuru (SDP) i strävan efter mer pengar till ändamålet. Alternativet hade blivit dyrare i längden, speciellt sätt till mänskligt lidande. Satsningarna till trots är vården full av utmaningar som också nästa regering måste ta på allvar.
Social- och hälsovården hör kontinuerligt till de viktigaste frågorna för finländarna. Det är fullt förståeligt. Vi behöver alla vård då och då, förr eller senare. Just nu lever vi en paradoxal tid där vi satsar mer pengar än någonsin på vården samtidigt som den är i kris. Det visar att social- och hälsovårdsreformen genomfördes i grevens tid och nu måste leda till konkreta ändringar i innehållet då verksamhetens ramar finns på plats. Det viktigaste är starkare betoning på bastjänster.
Då ekonomin nu står i fokus i vårens riksdagsval handlar debatten mycket om nedskärningar och skatteändringar, samt tillväxt och sysselsättning. En faktor som försummas är potentialen som finns i förebyggande vård och tidigt stöd. Det handlar om enorma summor, miljarder, som vi alla kan vinna på ökat välbefinnande, tidigt hittade sjukdomar och hälsosammare levnadsvanor.
Kruxet? Det går inte att plötsligt överföra pengar från specialistvård till förebyggande, alltså kräver ändringen på kort sikt ökade satsningar för att i längden ge besparingar - detta i en tid då många istället vill dra åt svångremmen och mer pengar som sagt behövs för den akuta vårdskulden. Så frågan är, vem vågar satsa på det som är billigast i längden?
En annan utmaning är att ett nytt fokus på bastjänster och förebyggande vård kräver vårdresurser på människor utan brådskande vårdbehov, vilket är svårt i tider av långa köer. Vem ska utföra jobbet? Arbetsmarknadslösningen som höjer vårdarnas löner kännbart och förbättrar arbetsvillkoren är ett viktigt element. För även om vi nu utbildar mer vårdpersonal och har gjort den arbetsrelaterade invandringen smidigare så går ekvationen inte ihop om människor inte trivs i vårdyrket i Finland.
Ur vardagens perspektiv är dagens problem sådana att en inte får service på svenska, en annan blir inte uppringd av hälsocentralen samma dag, en tredje blir uppringd men får inte tid inom rimlig gräns, en fjärde får fortsätta vänta oskäligt länge på sin höftledsoperation. Sådana vittnesmål nås jag av regelbundet.
Mycket arbete återstår alltså, på såväl kommunal-, områdes- som riksnivå för att vi ska ha tillgång till sömfria vård- och servicekedjor, också på svenska. Därtill bör bland annat praxisen för närståendevården bör förenhetligas i hela landet utifrån var den fungerar bäst, inte utifrån var den är förfördelad.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg