Under Sanna Marins ledning lyckades vi göra “en Lipponen” - men Finland byter riktning

Johan Kvarnström. Foto: Simon Bergman/FSD/SDP.

KOLUMN I VÄSTRA NYLAND 7.4.2023

Jublet var öronbedövande på SDP:s valvaka i Helsingfors då resultatet från förhandsröstningen kom in och vi var på andra plats, hack i häl på Samlingspartiet. Denna gång fanns det hopp om att vi inte skulle tappa på egentliga valdagen som brukar vara fallet. Men hoppet grusades under kvällens lopp, trots ett starkt resultat.

För tredje gången i modern tid lyckades vi socialdemokrater med bedriften att efter en period som statsministerparti få ökat väljarstöd och fler platser i riksdagen. Senast det hände var under Paavo Lipponens ledning år 2003, och därinnan hände det också 1983. Fenomenet råkar alltså gå i cykler om 20 år, men det ändrar inte på det mest avgörande: att förra periodens två stora oppositionspartier vann valet, även om marginalerna var små. De tre största partierna inom mindre än en procentenhet! Det är demokratisk dramatik då den är som mest spännande. Utfallet är för många väljare ändå också skrämmande. Det blåser kyligt från höger, med risk för värdekonservativ nederbörd.

Spänningen är ingalunda över då regeringsbildningen är så oviss. Och svår om Centern håller fast vid att gå i opposition. Å ena sidan vill vi i SDP förstås sitta i regering om förhandlingsresultatet kan godkännas, vilket inte alls kommer vara säkert om det ens går så långt. Å andra sidan: om inte Sannfinländarna ska axla ansvar ens efter sitt bästa resultat någonsin, när ska de då göra det?

Vårt mål med en ny regering ledd av Sanna Marin nåddes ej. I mina ögon är hon däremot  nog valets röstdrottning och inte Riikka Purra. För visst, Purra fick lite fler röster, men samlade dem i en valkrets med nästan dubbelt så många väljare. Sanna fick otroliga 35 600 röster i Birkalands valkrets trots att hon rörde sig all annanstans än där.

Själv fokuserade jag på Västnyland i min valkampanj och är ödmjukt tacksam för förtroendet. Som röstkung i Hangö och Raseborg känner jag stort ansvar för regionen. I det arbetet krävs alltid samarbete och jag ser fram emot att börja jobba med Henrik Wickström (SFP) på riksnivå. Jag vill också tacka Thomas Blomqvist (SFP) för allt gott han gjort för landet och regionen under flera perioder! En enorm insats av en alltid pålitlig och flitig politiker.

En viktig aspekt av riksdagsvalet är att valdeltagandet tyvärr sjönk lite trots aktiv förhandsröstning, strålande sol på valdagen och stor spänning i toppstriden. Vi får inte bli hemmablinda för faktumet att 1,4 miljoner röstberättigade låter bli att rösta. Det är var och ens rätt, men mer aktivitet skulle stärka demokratin, vilket ligger i allas intresse. De så kallade “soffliggarna” utgör hela 28,1 procent. Det är mer än Vänsterförbundet, De gröna, SFP, KD och Rörelse nu har sammanlagt. Från världen finns exempel på reformer som både försvårat och underlättat valdeltagandet och vi måste göra ännu mer för det senare.

Påskhelgen infaller nu lägligt med tanke på politiken. Dagar som symboliserar den djupast tänkbara process ger tid för reflexion. Någonting vi behöver mer av i tider av informationsöverflöd och uppskruvat tempo. Det är ett nytt läge som verkligen behöver begrundas. De politiska styrkeförhållandena har förändrats. Finland är ett Natoland nu. Ukraina behöver fortsatt stöd. Välfärdssamhället och svenska språket sina försvarare. Klimatförändringarna fortsätter, förlusten av biologisk mångfald likaså. Mina värderingar om jämlikhet och solidaritet består. Glad påsk!

Johan Kvarnström

Riksdagsledamot (SDP)

Raseborg