Två goda nyheter i en politiskt hård tid

Västra Nyland 16.8.2024

Två goda nyheter i en politiskt hård tid

Världsläget är oroligt och i Finland fortsätter vår konservativa högerregering dels att förverkliga en orättvis politik, dels med att förskjuta anständighetens gränser i politiken. Det senaste exemplet är att en sannfinländsk minister kallade OS-invigningen för “en sexuell freakshow” och beklagade att sexuella minoriteter fick utrymme. Men mitt i eländet finns det två goda saker vi kan ta fasta på. Den första är att jämställdheten ökar i och med att fler pappor tar ut föräldraledighet. Förra periodens, alltså regeringen Marins, familjeledighetsreform ser ut att fungera även om fler åtgärder behövs. Den andra positiva saken är att regeringen Orpo ångrar sig och låter andra stadiets utbildning förbli avgiftsfri. Det är förstås endast en avvärjningsseger, men en välkommen sådan att lära av med tanke på motstånd mot övrig kortsiktig politik som förs.

Låt oss börja med de yngsta. Det är alltså FPA:s statistik som visar att pappor tagit mer ansvar för skötseln av småbarn sedan föräldraledighetsreformen trädde i kraft 2022. Pappornas andel av föräldraledighetsdagarna har ökat med åtta procent. Det är ett viktigt steg i rätt riktning, ett steg som gynnar hela samhället. Hade utvecklingen skett även utan reformen? Det kan vi inte veta, men reformen verkar ha önskad effekt. Samtidigt handlar det inte bara om mer jämställdhet utan också om större flexibilitet. Exemplet visar att politik är långsiktig. Strukturer inverkar över tid.

Den utvidgade läroplikten är en annan viktig reform som regeringen Marin genomförde.

Den gjorde gymnasium och yrkesutbildning genuint avgiftsfria, så när som på vissa kurser med resor som ännu kan vara exkluderande. Istället för att åtgärda det sista lilla problemet bestämde sig högern i våras - mot all rim och reson - för att delvis slopa avgiftsfriheten. Efter stora protester tänkte man om, med hänvisning till brist på konsekvensbedömningar. Bra så. Synd att detta är ett undantag som bekräftar regeln om att regeringen vidtar nedskärningar utan att utreda de sammantagna följderna för de utsatta tillräckligt.

Tack vare denna inhiberade nedskärning vet vi var regeringspartiernas gräns går. Den går inte vid experters utlåtanden ens då dessa är enhälliga. Den går inte vid protester från berörda. Den går inte ens vid moralisk anständighet och faktumet att en vald linje är ekonomiskt kontraproduktiv (läs: hårt åtstramad invandring och en bild av Finland som xenofobiskt). Den går inte ens vid exceptionellt hårda protester från de egna partiernas ungdomsorganisationer. Nej, gränsen går vid att regeringspartiernas förtroendevalda skrider till handling och - med rätta - till exempel kräver att den egna kommunen delvis ska skrida till räddningen om regeringens nedskärningar i utbildningen blir av. Med andra ord kunde partiaktiva på lägre nivåer pressa regeringen, kanske fälla den. Men vill tyvärr inte.

Johan Kvarnström

Riksdagsledamot (SDP)

Raseborg