Tankar om Raseborgs sjukhus
På bilden: Överskötare Carola Lindholm, jag Johan, chefsläkare Fredrik Forsström, ledande överskötare Tuula Silvola, sjukhusdirektör Gabriela Erroll och Mats Lagerstam.
Dags att återkomma till de tankar som väcktes efter att jag och Mats Lagerstam (SDP) nyligen besökte Raseborgs sjukhus och träffade sjukhusets ledning:
Det har varit krävande tider för vårt sjukhus och hade varit det även utan pandemin. Under årens lopp har betydelsefulla avdelningar stängts, och det har blivit en slags ond cirkel. Men hej, jag säger direkt att vi inte ska låta oss nedslås eller ge upp: en fin fungerande helhet återstår och utvecklas och behöver aktivt stöd från flera håll. På så sätt behåller vi fortsatt god närservice.
Det måste bli ett stopp på nedskärningarna i verksamheten. För förutom avdelningar som tidigare lagts ned, med förlossningsavdelningen som ett särskilt historiskt misstag, så fattade HUS-styrelse som bekant beslutet om att stänga samjouren och ersätta den med en lättare jour - och detta på felaktiga grunder, håller jag fast vid. Beredningen till HUS-styrelsen uppgav att följderna vore marginella för avdelningsverksamheten och personalen. Vi var många, från flera partier och kommuner i vår del av regionen, som lyfte fram farhågor.
Ja, egentligen mer än farhågor. Det stod ju nämligen klart utifrån gällande lagstiftning att sjukhuset inte får göra ingrepp som kräver anestesi om samjouren upphör. Och det har i sin tur inverkan på avdelningsvården. Och så gick det just så: operationer som kräver anestesi upphörde, avdelningar måste stängas och personalen minskade markant. Personalen har också lidit och levt i stor osäkerhet. Tilliten och förtroendet för sjukvårdsdistriktets ledning har skadats, vilket är helt förståeligt.
Den lättare jour som kvarstår är förstås väldigt viktig. Ett absolut måste. Det är av största vikt att den bibehålls och får undantagslov också efter 2024. Det är en trygghetsfråga, och det är ekonomiskt och praktiskt det enda kloka. Allt annat skulle både skapa ett vanvettigt ambulansrally och överbelasta jourmottagningen i Lojo (dit en del jourpatienter redan styrs i och med Raseborgs sjukhus nya verksamhetsprofil).
Förutom jourverksamhet kvarstår även en viktig och mångsidig poliklinikverksamhet vid Raseborgs sjukhus och den utvecklas hela tiden i en fungerande helhet. Den är mer omfattande än jag tror alla känner till:
Kvinnopoliklinik, lungpoliklinik, specialmedicinsk poliklinik och hemsjukhus, öron- näs- och halspoliklinik, kirurgisk poliklinik, barnpoliklinik, fysioterapi, inremedicinsk poliklinik, nefrologisk poliklinik, reumatologisk poliklinik, dialysenhet, hudpoliklinik, lab, röntgen, klinisk neurofysiologi, näringsterapeut, gastroenterologisk poliklinik, ingreppspoliklinik, endoskopienhet, kardiologisk poliklinik, ortopedisk poliklinik, plastikkirurgisk poliklinik, sårvårdspoliklinik, traumapoliklinik, urologisk poliklinik, sömnskola, socialarbetare.
Inte illa, nej. Värt att bevara och utveckla, ja. Denna rika verksamhet till trots finns det timma utrymmen eftersom polikliniker kräver mindre utrymme än avdelningar. Nu är det, med tanke på den stundande social- och hälsovårdsreformen, viktigt att kartlägga verksamheter och behov för vår region (Hangö-Raseborg-Ingå) och se till helheten: vilken verksamhet ska finnas var, vad ska skötas på vilken nivå, hur integrerar vi vårdnivåerna och suddar ut byråkratiska gränser i reformens anda och hurdant komplex tjänar närservicen bäst på sjukhusområdet.
Vad gäller den stora reformen är det förstås överlag centralt att inom vårt kommande område ha stor förståelse för omständigheterna i vår del av området. Verksamhetsförutsättningarna är väldigt annorlunda här än i t.ex. Esbo. Vi har annan demografi, längre avstånd och andra språkförhållanden, vilket också är en styrka att ta vara på. Tvåspråkig specialistvård som närservice är en stabil grund att bygga på.
Raseborgs sjukhus må vara det minsta sjukhuset inom distriktet, men det är vitalt för befolkningen i vår region och det finns förutsättningar och potential för sjukhusområdet att utvecklas under 2020-talet.
Sjukhuset sägs ibland vara för dyrt. Men alternativen är inte billigare. Och det är skäl att hålla proportionerna i åtanke: den ekonomiska omsättningen i fjol och i år rör sig mellan 20 och 30 miljoner euro medan motsvarande siffra för hela Hus är 2-3 miljarder euro (två-tretusen miljoner euro alltså).
Kort om pandemin: Stor utmaning givetvis, men just dagen vi besökte sjukhuset var läget åter stabilt, alltså utan covid-fall på avdelningarna.
Och på tal om vårdfrågor: jag fick igen frågan om jag håller fast vid att inte kandidera i kommande områdesval och det håller jag fast vid. Mina tankar om det hittas här:
Take care!
Johan