Remissdebatt om den kompletterande säkerhetspolitiska redogörelsen
Viktig remissdebatt om den kompletterande säkerhetspolitiska redogörelsen i riksdagen idag (plus förhandsbehandling i kommunikationsutskottet). Speciellt stort tack till utrikesminister Haavisto!
Johan Kvarnströms anförande nedan i svensk version. Talade ordet var främst på finska, men delvis på svenska.
Ärade talman, arvoisa puhemies,
Rysslands invasion av Ukraina har inneburit en grundläggande förändring i Finlands och Europas omvärld och säkerhetspolitiska miljö. Detta är utgångspunkten för denna kompletterande redogörelse.
Även om inget omedelbart militärt hot riktas mot Finland för närvarande så är bedömningen i redogörelsen att Rysslands krig utgör ett hot mot hela Europas säkerhet och stabilitet. Säkerhetsläget är minst sagt allvarligt då det också beskrivs som svårare att förutse än någonsin efter kalla krigets slut.
Våra resonemang för att trygga fred och säkerhet är särskilt svåra att göra i och med att de ansvariga för det pågående anfallskriget i Ukraina tänker så annorlunda och agerar på ett ur vårt perspektiv sett oberäkneligt sätt. Ett sätt som inte respekterar andra staters suveränitet och territoriella integritet, utan som istället stampar på mänskliga rättigheter och till och med viftar med det ödesdigra kärnvapenkortet.
Ryssland har försökt så splittring, men landets agerande har istället intensifierat samarbetet mellan de stater som försvarar demokratin och de mänskliga rättigheternas universalitet.
Det är viktigt att vi inte splittras i säkerhetspolitiska frågor inom Finland. Jag hoppas och tror att vi kan bevara konsensus i dessa frågor. Enighet är i sig en faktor som gynnar säkerheten. Och vi ska inte döma varandra om vi inte når helt full enighet i de vägval som stundar. Strävan efter fred och stabilitet är och förblir en gemensam nämnare. Vi vill alla landets bästa.
Vi ska utifrån de analyser och diskussioner som nu inletts utifrån bästa möjliga faktaunderlag fatta de beslut som bäst tryggar Finlands säkerhet och bidrar till en fredligare värld. Givetvis står frågan om att eventuellt ansöka om Natomedlemskap i fokus.
Det är en stor strategisk fråga som av förståelig nödtvång behandlas i krishanteringens tempo. Samtidigt är Finlands Natosamarbete redan långt utvecklat och kompabiliteten utmärkt.
Bland de mest understrukna meningarna i redogörelsen hittar vi garanterat den om att “Finlands och Sveriges eventuella Natomedlemskap höjer tröskeln för användning av militära maktmedel i Östersjöområdet, vilket ökar stabiliteten i området på längre sikt”.
Detta står i samklang med skrivelsen i Statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse från 2020 som säger att “Natos och Förenta Staternas ökade verksamhet och närvaro i de baltiska länderna och i Polen har ökat stabiliteten i Östersjöregionen”.
Vissa saker har förändrats sedan dess. Andra inte. Det är ännu bland annat av vikt att “kännetecknande för många globala fenomen som påverkar säkerheten är att de är mera sammanflätade än tidigare”.
Ärade talman,
Tillsammans med klimatförändringarna utgör massförstörelsevapen det största hotet mot mänskligheten. Det är minst sagt allvarligt att Rysslands invasion hindrar också framsteg inom kärnvapenkontrollen.
Redogörelsen lyfter fram att den senaste tidens negativa utveckling framhäver vikten av internationella avtal om vapenkontroll, bland annat icke-spridningsavtalet för kärnvapen.
Kärnvapen nämns också som den mest avgörande faktorn för Natos avskräckande effekt.
En fråga jag vill lyfta i denna remissdebatt för utskotten att beakta är hur ett eventuellt Nato-medlemskap skulle påverka Finlands principer om kärnvapen. Det är glädjande att utrikesminister Haavisto redan i början av denna debatt sade att Finlands linje i frågan håller. Då ministern nu är här, tack för att ni följer debatten på plats så länge, passar jag på att fråga om undertecknande av det internationella kärnvapenförbudsavtalet och Natomedlemskap är oförenliga saker.
Det är vidare viktigt att i den fortsatta behandlingen begrunda och få fördjupad insikt i betydelsen av vad som sägs i den kompletterande redogörelsen om att artikel 5 i Natofördraget kan aktiveras också av till exempel cyberattacker eller andra medel för hybridpåverkan.
För samtidigt som vi nu drar slutsatser delvis utifrån givna omständigheter handlar det om ett möjligt historiskt beslut med inverkan långt in i framtiden.
Ärade talman,
Redogörelsen manar till aktiv säkerhetspolitik. Ett annat centralt citat är följande:
“I en situation där Ryssland strävar efter att bygga upp sin intressesfär genom avtal och militära åtgärder, kan underlåtelse att reagera på den förändrade säkerhetspolitiska omgivningen leda till att Finlands internationella ställning förändras och att handlingsutrymmet inskränks.”
Att stå stilla är att gå bakåt alltså. De två huvudalternativ som vi nu står inför är dels ansökan om ett fullt Natomedlemskap, och dels en konsolidering av de olika säkerhets- och försvarspolitiska arrangemang som redan existerar. Gemensamt för alternativen är upprätthållandet och utvecklandet av den nationella försvarsförmågan.
Redogörelsen ger en positiv bild av ett Natomedlemskap. Förutom det redan nämnda bedöms att “ett eventuellt medlemskap skulle förbättra Finlands militära försörjningsberedskap och hela samhällets krisberedskap.”
Andra alternativ utvärderas inte på samma sätt med motiveringen att de inte i nuläget kan fylla samma funktion vad gäller den avskräckande effekten. Mer täckande riskanalyser kan behövas under fortsatta behandlingen, även om det är förståeligt att det är begränsat vad som sedan kan vara offentlig information.
Ärade talman,
Sverige är vår viktigaste samarbetspart, vår närmaste vän. Det är glädjande att länderna nu håller väldigt tät kontakt. Det är önskvärt att våra länder går i takt och slutligen väljer samma väg. Vi kommer förstås alltid att samarbeta, men redogörelsen lyfter fram att “om endast det ena landet ansluter sig till Nato, återspeglar det sig eventuellt i ländernas bilaterala försvarssamarbete och också i ländernas utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete”.
Avslutningsvis,
ärade talman,
Är det viktigt att Finland ser på säkerheten ur ett brett perspektiv. Vi ska - oavsett linjeval i Natofrågan - fortsätta bedriva en utrikes- och säkerhetspolitik med rättighetsperspektiv och framhålla betydelsen av en regelbaserad internationell ordning och respekt för internationell rätt.