VN-kolumn: Nu har väljarna tydligare alternativ i vårens val
Nu har väljarna tydligare alternativ i vårens val
(Västra Nyland 24.1.2023)
Socialdemokraternas ordförande Sanna Marins uttalande om att hon “inte ser SDP och Sannfinländarna i samma regering” var så självklart att det är förvånande hur mycket debatt det skapat. Partierna skiljer sig markant i grundläggande frågor som människosyn, miljö och klimat, EU, invandring, nationalspråk och sätt att föra politik på att ingen som följt politik på riksnivå borde vara förvånad.
Visserligen brukar partiledare på gott och ont vara försiktiga i sina kommentarer om regeringskoalitioner inför val i Finland. Ingen vill nämligen införa blockpolitik eller ge andra möjligheten att dra på sig offerkoftan. Men att hålla precis varje dörr öppen för den politiska traditionens skull tjänar inte demokratin, tvärtom. Väljarna har rätt att veta vilka möjligheter som är uteslutna, och därmed vilka som är tänkbara.
Allra först ska vi förstås ha ett valresultat på kvällen den andra april, om mindre än tio veckor. Vi ser ut att gå mot en kampanjtid med frågor om ekonomi i fokus - samtidigt som krig och kriser fortgår. Finland ska enligt mig självfallet fortsätta stödja Ukraina och ukrainska flyktingar, hjälpa hushåll som drabbats av höga elpriser över krisen och göra mer för att åtgärda vårdskulden och fortsätta satsa på utbildning på alla nivåer. Att göra allt detta samtidigt som lånebördan i och med krishantering av nödtvång skjutit i höjden kräver val och prioriteringar. Det säger sig självt att vi nu mer än någonsin måste slopa olönsamma slöseriprojekt som det så kallade “entimmeståget”.
Alternativen i politiken blir allt tydligare då både Samlingspartiet och Sannfinländarna numera vill sänka inkomstskatten också för höginkomsttagare. Det ökar i sin tur trycket på nedskärningar otroligt. Så till den grad att det enligt min uppfattning skadar välfärden och tillväxten. Det är märkligt att lägre skatteinkomster och nedskärningar som blir dyra i längden ofta betraktas som ekonomiskt ansvarstagande. Det vittnar om en övertro på den så kallad nedsippringsteorin. Att ta från de mest utsatta i tider av höjda priser vore bara kallt.
Genom att slopa flitfällor, fortsätta höja sysselsättningsgraden, täta skattebasen och stoppa skatteflykt till skatteparadis och upprätthålla en förutsebar investeringsmiljö klarar vi oss med mycket mindre nedskärningar. Som Sixten Korkman skriver i Helsingin Sanomat (1.11.2023): “att balansera den offentliga ekonomin med endast nedskärning av utgifterna vore i praktiken att överge den nordiska välfärdsstaten.” Det ska vi verkligen inte göra. Vi ska utveckla den på ett hållbart sätt istället. Det handlar om både långsiktigt arbete och om krishantering. För att nu finansiera nya elstöd till hushållen tas till exempel en så kallad windfall-skatt fram för de bolag som gjort oskäligt stora vinster i krisen.
Vad som mest av allt saknas i den ekonomiska debatten är ändå ekologin. Näringsliv och arbetstagarorganisationer är eniga om att vi måste hålla fast vid nuvarande klimatmål och satsa på en rättvis omställning. Vi vet inte med säkerhet om det blir norskt fossilfritt stål i Ingå eller dansk solkraft i Hangö, men vi vet att det är förnybar energi som är framtiden och redan nu en orsak till att vi klarar energikrisen bättre än många jämförelseländer. Också på denna punkt är alternativen i vårens val tydliga. Och Västnyland som region kan helt konkret se skillnader i regional rättvisa beroende på regeringsunderlag, det är bara att göra en jämförelse mellan de senaste perioderna.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg