Det är alltid fel att döda barn
Västra Nyland 3.11.2023
Det är alltid fel att döda barn
Siffrorna är ännu obekräftade, men redan enligt en försiktig uppskattning har drygt 3 000 barn dödats i Gaza under de tre senaste veckorna. Det är fler än antalet dödade barn i alla världens konflikter de senaste tre åren. Ett stort misslyckande för hela mänskligheten alltså. Det som sker i Israel-Palestina är obeskrivligt tragiskt. Den humanitära katastrofen är ett faktum som kräver eldupphör och hjälpåtgärder direkt.
Hur saken debatteras är också sorgligt. Även i en allt mer polariserad värld borde minsta gemensamma nämnare kunna vara att det alltid är fel att döda barn vare sig det är Hamas eller Israel som ligger bakom. Men inte ens detta verkar världen kunna enas om. EU kräver inte med emfas eldupphör utan endast “pauser i bombningen” av områden där hälften är barn och som alla inte kan fly ifrån.
Samtidigt byggs opinionsmurar. Bakom en sägs det att Hamas terrordåd inte får kallas för terrordåd. Bakom en annan sägs det att Israel måste få bomba civila eftersom Hamas använder sig av “mänskliga sköldar”. Många väljer sida och blundar för att det handlar om en konflikt där varje part är skyldig till krigsbrott.
Den eskalerade i oktober, men började inte då utan långt tidigare. Någon kan säga att den pågått i över 70 år. I fotojournalisten Donald Boströms bok Inshallah - Konflikten mellan Israel och Palestina hänvisar en bosättare i Hebron till att judarna blev förbjudna att besöka deras grav år 1267. Mannen valde att flytta till staden med motiveringen att Abraham begravde sin fru där för 4000 år sedan.
Ur min bokhyllan plockar jag vidare fram Semy Kahans bok Röster för fred - Nya synvinklar på den israelsik-palestinska konflikten. Verket är motsatsen till dagens debatt som saknar såväl nyanser som historiskt perspektiv. Konfliktens historiska djup och enorma komplexitet rimmar illa med sociala mediers logik, teckenmängd och tempo. En del politiker har redan hunnit kommentera händelser för snabbt och fått korrigera sig då uppgifterna har bekräftats, som vem som bombade sjukhus i Gaza City.
Kahan skriver redan i förordet om att det hoppingivande Osloavtalet på 1990-talet inte backades upp av ett arbete för att på gräsrotsnivå övervinna antagonism på konfliktens vardera sidor. Resultatet blev inte fred utan den andra intifadan. Det finns dock exempel på hur israeler och palestinier förts samman för möten ansikte mot ansikte, hört varandras berättelser och fått insikter som ger grogrund för fred. Nu skulle sådant behövas i en massiv omfattning eftersom algoritmer styr oss djupt in i ensidiga bubblor. Folken är inte sina våldsamma makthavare.
Vi kan alla snabbt i kort format fördöma våld mot civila. För fler kommentarer borde vi läsa på bättre och sova på saken innan vi tar till orda om den kanske mest komplicerade konflikten på jorden. I denna fråga måste vi nämligen kunna ha många bollar i luften samtidigt. Det är allvarligt och katastrofalt att antisemitismen blir mer utbredd igen. Att bomba civila är alltid ett krigsbrott. Folkopinionen i många arabländer påverkas. USA påverkas. Ukraina kan påverkas. I grunden tvingas vi ta itu med moraliska frågor som om ändamålet helgar medlen? Kan terrorism bombas bort? Vad ger våldet grogrund? Har hämndspiralen som pågått länge ökat tryggheten för någon? Vad talar för att den skulle börja göra det nu?
Vi måste kräva eldupphör och söka vägar till fred. Med Martti Ahtisaaris ord: Jag tror fortsättningsvis, att alla konflikter går att lösa, om bara den politiska viljan finns.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg