Vi måste värna om vårt vatten (ÅU-kolumn)

KOLUMN I ÅBO UNDERRÄTTELSER 27.4.2023

Som ny kolumnist för Finlands äldsta dagstidning vill jag börja med att skriva om något av det allra mest grundläggande som finns, nämligen vatten. Vi består till stor del av vatten, vi behöver dricka varje dag för att klara oss och vattnen har en central roll i ekosystemet. Finlands följande regering har mycket att göra både vad gäller det dricksvatten som de flesta av oss tar för givet idag och alla våra vattendrag. Under regeringen Marins period, min första i riksdagen, togs viktiga steg framåt, men mer behövs även om miljö, hållbarhet och klimat är frågor som nu tyvärr har hamnat lite i skymundan.

Närheten till havet har alltid varit ett berikande element i mitt liv - född, uppvuxen och nu bosatt i Ekenäs som jag är, med familj. Det går inte att tröttna på utsikten under promenader, eller på ljudet av vågornas kluckande mot stranden. Havslukten som doftar gott. Luften så frisk. Min familj har aldrig ägt en sommarstuga, men har varit välkomna till goda vänners skärgårdsställen där kärleken till havet har fördjupats. En av mina platser på jorden är en liten holme med en enkel stuga i Houtskär. Stället är asketiskt, utan el och rinnande vatten. Likväl saknar man ingenting där - till skillnad från hur det är i den ohållbara livsstil som de flesta av oss i övrigt upprätthåller. Som globalt tar sig uttryck i uppvärmt hav, nedsmutsat vatten, överfiske och algblomningar.

Paradisen vid havet förvandlas givetvis till motsatsen då blågröna alger med en otäck påminnelse hindrar oss från att bada. Kommer mina barn kunna simma vid den andra kära stugan i Västanfjärd i framtiden? Kommer de att växa upp i en värld där haven förstörs mer eller återhämtar sig? I nuläget är Skärgårdshavet Helcom-områdets enda så kallade hotspot-område, vilket betyder att belastningen av havet fortsätter. Om vi däremot ser till var kustvattnens tillstånd är sämst så är svaret faktiskt i Västnyland, vilket fått betydligt mindre uppmärksamhet. Vattenfrågorna är hur som helst alltså akuta på hela denna tidnings utvidgade bevakningsområde. Samarbete behövs över länsgränserna.

Vi måste oavsett regeringskoalition försöka arbeta gemensamt för renare vatten. Vad som behövs är bland annat: förlängning av programmet för effektiverat vattenskydd och tryggad finansiering, ambitiös klimatpolitik, starkare insatser för biodiversiteten, en övergång till cirkulär ekonomi och underlättande av hållbar konsumtion. För Skärgårdshavet behövs mer effektiva åtgärder än hittills för att nå målet för 2027. De västnyländska kustvattnens förbättring finns det också planer och verktyg för. En del pengar har beviljats, men mer behövs. Därtill måste vi värna om en tillräcklig nivå på oljebekämpningen.

Hur är det med dricksvattnet då? Rent dricksvatten ska vara en mänsklig rättighet, men på flera håll i världen privatiseras vattnet och på många håll är vatten på flaska vad som gäller, vilket är både dyrt och oekologiskt. Även i Finland har frågan om att privatisera kommunala vattenverk aktualiserats. Tack vare medborgarinitiativet Vattnet är vårt fattade riksdagen förra perioden beslut om att statsrådet bör vidta åtgärder som förhindrar privatisering av vattentjänster. Det måste verkställas nu.

Har vatten någon smak då? Ja, kranvattnet i Raseborg är det näst godaste jag druckit. Allra bäst smakar, enligt mig, vattnet direkt från Dagmars källa vid Källviken. Må det få släcka vandrares törst också i framtiden, varefter de förhoppningsvis kan ta ett dopp i den känsliga Pojoviken.

Johan Kvarnström

Riksdagsledamot, SDP

Raseborg