VN-kolumn: Högern leker med elden
Västra Nyland
12.5.2023
Högern leker med elden
Det är vanskligt att spekulera kring regeringsförhandlingarna i Ständerhuset, speciellt för oss som inte är där. Informationen vi får ger inte hela bilden om hur realistiskt det är att en överenskommelse nås. Däremot har Sannfinländarna redan nu gett en försmak på vad som komma skall från regeringshåll om de fyra högerpartierna lyckas nå en överenskommelse. Och det bådar inte gott.
Sannfinländarnas presidium har redan hunnit håna Klimatpanelens forskare, uttryckt önskan om att blanda sig i Yles innehåll och skrivit att det politiska rörelseutrymmet enligt “vänstern” är väldigt litet på grund av sådant som mänskliga rättigheter och internationella avtal. Det som sägs mellan raderna i sådana kommentarer är minst sagt skrämmande. Trots en stark oro för grymma nedskärningar som drabbar framför allt social- och hälsovården och fattiga är jag därför också bekymrad över ett sannfinländskt inflytande på politiken utöver det formella programmet.
Vi ser redan hur atmosfären förändrats i Sverige sedan höstens riksdagsval då högern tog över regeringsmakten med Sverigedemokraterna som stödparti. I Ulf Kristerssons Sverige ligger till exempel klimatambitionen orörd, ja, men i praktiken har politik som ökat utsläppen “varit regeringsunderlagets paradgren sedan start” för att låna från ledaren i Dagens Nyheter (8.5).
Visst, det är sant att ansvar kan minska stödet för ett populistparti. De tvingas retirera från sina förenklade budskap om att allting blir bättre och billigare bara de får vara med och bestämma. Men det finns också exempel på hur sådana partier har använt sitt inflytande till att urholka demokratiska institutioner och till att förskjuta anständighetens gränser, vilket är betydligt allvarligare i regeringsställning.
Samlingspartiet, KD och SFP leker med elden om det blir regeringsbildning. För även om högerpopulisterna i Finland är harmlösa i jämförelse med sina syskonpartier i andra europeiska länder så ingår de i samma familj som nämnda Sverigedemokraterna och polska Lag och rättvisa med allt vad det innebär. De är en del av ett större fenomen som kan få långtgående konsekvenser, om de får vara med och bestämma.
Just nu är många finlandssvenskar oroliga för det svenska språkets framtid. Vi kommer garanterat att ha mycket att diskutera då vi samlas med Svenska Finlands folkting till session i Seinäjoki idag. Kom här ihåg: det är ändå bara ett av de fyra förhandlande partierna som har ett så kallat “finskhetsprogram”. Det kommer garanterat inte att återspeglas i ett regeringsprogram. Risken är snarare att större att alla bara pustar ut för alla katastrofer som kan undvikas om de värdeliberala politikerna - som är i minoritet i Ständerhuset - vinner formuleringskampen. Då uppnås på sin höjd avvärjningssegrar, men vad som behövs är ju steg framåt.
Vi behöver tryggad service på ens modersmål, förverkligad nationalspråksstrategi, konkretiserad och garanterad rättvis grön omställning, ett ännu mer enigt EU i tider av krig i Europa, fortsatta satsningar på vårdsektorn som är i kris, stärkt biodiversitet, hjälp till de som lider mest i levnadskostnadskrisen, mer human invandringspolitik, satsningar på forskning och utbildning, vägnätet med mera. Mycket lovades av den konservativa högern under valkampanjen. Anpassningar på sex miljarder euro utan att någon drabbas orimligt, sade Samlingspartiet. Billigare mat, el och bensin, sade Sannfinländarna. Nu är det upp till bevis. Det säger sig självt att allt ännu kan hända.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot, SDP
Raseborg