Puheenvuoro pohjoismaisesta yhteistyöstä - Anförande om nordiskt samarbete

23.5.2023:

Ärade talman, arvoisa puhemies,

Pohjoismaiden neuvoston Suomen valtuuskunnan toimintakertomus herättää ajatuksia.

Vuonna 2022 Venäjän Ukrainassa käymä hyökkäyssota muutti turvallisuuspoliittisen tilanteen, mikä vaikutti myös pohjoismaisen yhteistyön perusteisiin.

Pohjoismaat tietenkin tukivat Ukrainaa yksimielisesti, ja Suomi ja Ruotsi päättivät hakea Naton jäsenyyttä. Myös Pohjoismaiden neuvostossa käsiteltiin paljon turvallisuus- ja puolustuspolitiikkaa. 

Venäjän ja Valko-Venäjän opposition edustajia osallistui viime vuonna Pohjoismaiden neuvoston ja Baltian yleiskokouksen yhteiseen Islannissa järjestettyyn huippukokoukseen, jossa he kertoivat omista kokemuksistaan ja maidensa tilanteista.

Kaiken kaikkiaan tämä on historiallinen käännekohta Pohjoismaiden neuvoston 70-vuotisessa historiassa, koska turvallisuus- ja puolustuspolitiikka oli pitkään aihe, jota ei juuri käsitelty Pohjoismaiden neuvostossa.

Viime vuonna jatkettiin tärkeää työtä yhteisen valmiutemme vahvistamiseksi.

On edelleen ajankohtaista arvioida, miten pandemian hoidossa onnistuttiin ja huolehtia siitä, että Pohjoismaiden välinen yhteistyö toimii entistä paremmin tulevissa vastaavanlaisissa kriiseissä.

Sama koskee myös niitä kysymyksiä, joita Suomi korosti puheenjohtajuusohjelmassaan, kuten sosiaalisesti ja ekologisesti kestävä sekä turvallinen ja rajaton Pohjola.

Ärade talman,

Under Nordiska rådets 74:e session som hölls i Helsingfors och i detta riksdagshus inledde rådets president Erkki Tuomioja med ett tal där han reflekterade över Nordiska rådets historia och framtid.

I samma tal betonades att Nordiska rådet i fortsättningen bör satsa på medborgarnas välfärd och de globala utmaningarna.

Det är lätt att hålla med om detta. De beslut som fattas i Nordiska rådet behöver vara relevanta i folks vardag. Det är bra att planeringen med att se över det så kallade Helsingforsavtalet nu har inletts. 

Avtalet som reglerar det officiella nordiska samarbetet i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet måste leva i tiden.

En förnyelse behövs om Nordiska rådet ska hållas relevant, om det ska vara ett organ som politiskt leder en nordisk gemensam utveckling. Om vi ska gå i bräschen tillsammans på ett världsledande sätt. Nordiska rådet är ärligt talat inte i blickfånget idag. 

Samtidigt behöver vi minnas att det nordiska samarbetet sker i många olika former och i vardagen.

Det att vi nordbor har möjlighet att träffas, studera och arbeta över landsgränser, det att nordiska samarbetet får en allt större roll inom näringslivet och att vi har möjlighet att ta del av varandras kultur och lära oss av varandra är saker som har stor betydelse för att vi ska nå våra gemensamma mål.

Arvoisa puhemies,

Työtä rajaesteiden poistamiseksi ja niiden syntymisen ehkäisemiseksi on jatkettava.

Eräs rajaeste, johon haluan tänään kiinnittää huomiota, on se, miten Pohjoismaissa suhtaudutaan hoitoalalla työskentelevien ammattipätevyyden rekisteröimiseksi vaadittaviin lupaprosesseihin.

Muissa Pohjoismaissa työskenteleminen on tavallisempaa suomalaisten hoitajien keskuudessa, mutta muuttoliikettä tapahtuu myös toiseen suuntaan. Ja Suomeen muuttaminen on nykyään aivan liian vaikeaa.

Muihin Pohjoismaihin verrattuna Suomen Valviran rekisteröintiä edellyttävä prosessi on nimittäin hyvin hidas ja kallis.

Ruotsissa koulutuksensa saanut henkilö voi joutua odottamaan rekisteröintiä pari vuotta ja maksamaan siitä 1 000 euroa omasta pussistaan eikä sen saamisesta ole silti mitään takeita.

Muissa Pohjoismaissa prosessi kestää muutaman viikon ja maksaa noin 50 euroa. Ennen rekisteröintiä työntekijän katsotaan olevan epäpätevä, mikä vaikuttaa palkan suuruuteen.

Monet ovat kertoneet pitkistä käsittelyajoista ja saamistaan kielteisistä päätöksistä, joiden takia he ovat luovuttaneet. Se taas puolestaan johtaa siihen, että muut eivät edes yritä.

Meillä ei ole varaa kohdella muista Pohjoismaista tulevaa hoitohenkilöstöä tällä tavoin, koska me tarvitsemme kipeästi lisää hoitohenkilökuntaa.

Kelpoisuusvaatimukset tulisi yhdenmukaistaa kaikissa Pohjoismaissa.

Ärade talman,

Verksamhetsberättelsen för Finlands delegation i Nordiska rådet stämmer till eftertanke. 2022 blev året då Rysslands anfallskrig mot Ukraina förändrade det säkerhetspolitiska läget och påverkade också det nordiska samarbetet i grunden.

Norden visade givetvis enighet i stödet till Ukraina och Finland och Sverige beslöt att ansöka om medlemskap i Nato. Försvars- och säkerhetspolitiska frågor har stått högt på dagordningen även i Nordiska rådet. 

Företrädare från oppositionen i Ryssland och Belarus besökte i fjol Nordiska rådets och Baltiska församlingens gemensamma toppmöte i Island där de berättade sina personliga öden och om situationen i sina länder.

Allt detta är en historisk vändpunkt i Nordiska rådets 70 åriga historia med tanke på att försvars- och säkerhetspolitiska frågor länge var ämnen som inte diskuterades speciellt mycket i Nordiska rådet.

Det viktiga arbetet att på olika sätt stärka vår gemensamma beredskap fortsatte under fjolåret. Arbetet med att utvärdera pandemihanteringen och se till att Norden samarbetar bättre vid framtida kriser av den typen är fortsättningsvis aktuellt.

Detsamma gäller de frågor som Finland som ordförandeland betonade i ordförandeskapsprogrammet, som ett socialt och ekologiskt hållbart samt säkert och gränslöst Norden. Alla frågor överskuggades förstås av kriget, eller sattes i nytt ljus i en allvarlig tid. En tid som kräver starkt nordiskt samarbete.

Kiitos, tack

Svensk version av det som ovan finns endast på finska:

Ärade talman, 

Arbetet med att åtgärda och förebygga gränshinder ska fortsätta.

Ett gränshinder som jag idag vill lyfta fram är hur våra länder behandlar tillståndsprocesser att jobba som yrkesbehörig inom vården. Det är vanligare att vårdare från Finland arbetar i andra nordiska länder, men det sker även en flytt andra vägen. En flytt som idag är allt för svår.

Jämfört med övriga Norden är det nämligen en mycket långdragen och dyr process att i Finland få en registrering av Valvira. För en person med utbildning från Sverige kan det ta ett par år och kosta 1 000 euro ur egen ficka, om du ens får den då.

I övriga nordiska länder tar processen några veckor och kostar runt 50 euro. Så länge man är oregistrerad räknas man som obehörig och får lön därefter. Flera bevittnar om utdragna behandlingstider och avslag som gör att de ger upp. Det leder i sin tur till att andra inte ens försöker.

Vi har inte råd att behandla vårdpersonal från andra nordiska länder på det här viset då vi har ett stort behov av fler vårdare. Behörighetskrav borde förenhetligas i hela Norden.

Tack