Att lära sig om autism är att lära sig om livet

VN-kolumn 25.8.2023

Att lära sig om autism är att lära sig om livet

“Om du kunde ta bort Nickys autism, skulle du göra det?” frågar den brittiska journalisten Louis Theroux av mamman. Hennes svar kommer direkt och tveklöst: Nej.

“Varför inte?” För att han är så speciell, svarar hon och tillägger att han gör så många saker som få andra förmår, som en roman han skrivit för hand. Dokumentären i fråga är en av flera på Yle Arenan som behandlar frågor om autism och andra specialbehov. Det är ett ämne som vi alla, hela samhället, kan gynnas av att lära oss mer om. Det kan öppna ögonen för hur vi förhåller oss till andra människor och vår omgivning överlag.

Mest uppmärksamhet här i Finland har inhemska Kirjolla (“På spektrumet”) fått. Titeln berättar om att vi idag talar om just autismspektrum, ett samlingsbegrepp som omfattar flera olika diagnoser som tidigare användes. I Finland talas ofta om autismspektrumstörning, i Sverige oftare om autismspektrumtillstånd. Att tala om ett spektrum har sina sidor för förståelsen. Att höra att någon har lindrig asperger var kanske lättare att förstå eller läsa in sig på än att någon har drag av autismspektrum. Drag av ett spektrum? Var på spektrumet, vilken del och hur? Här kommer vi till en viktig kärna i diskussionen: personerna på spektrumet är otroligt olika, det är en väldigt heterogen grupp trots att de har någonting gemensamt. Två centrala drag för autism är sociala svårigheter och “begränsade, repetitiva mönster i beteende, intressen eller aktiviteter” (förbundet Autism Sverige).

Uppskattningsvis en av tio har någon form av specialbehov, neuropsykiatrisk avvikelse eller störning (Autismförbundet, Finland). En till två personer av hundra bedöms ha autismspektrumtillstånd. Formuleringen känns tokig eftersom den är vag och otydlig på ett sätt som många autistiska avskyr. En del som fått diagnosen hatar den, andra är stolta över den, övriga neutrala. På spektrumet finns personer med väldigt olika egenskaper och funktionsvariationer. Någon klarar inte av att jobba. En annan heter Elon Musk. En tredje Greta Thunberg.

En erfarenhetsexpert sade till mig att en lärare som har träffat ett barn på spektrumet inte kan veta någonting i förväg om en ny elev på spektrumet. De är alla olika. Någon kanske behöver stöd med inlärningen, en annan med rasterna. Någon en tyst arbetsmiljö. Det centrala är att andra i omgivningen ibland kan behöva få veta mer om personen för att livet ska fungera och alla visas hänsyn. Ibland är det fel att tala om en “störning” bara för att det finns en avvikelse, för att någon inte passar in i en given mall. Som de bevingade orden lyder: döm inte en fisk efter dess förmåga att klättra i träd (ord som ofta felaktigt tillskrivs Albert Einstein, som för övrigt antas ha haft autismspektrumtillstånd).

Personer som kan fokusera på ett sätt som är avvikande och bryta sociala normer kan alltså ofta skapa unika saker. En del klarar inte vardagen utan mycket stöd, andra blir världsledande experter på något område. Den så kallade funktionsnedsättningen är på ett sätt en styrka. En del kallar autism för superkraft. Andra protesterar eftersom livet kan vara väldigt tungt både för personen med diagnos och familjen. Jag tänker på Nicky i Theroux dokumentär. Viktigaste är att han är den han är och att hans egenskaper inte ses som fel som borde korrigeras. Olikheter borde accepteras empatiskt. Autismförbundet har rekommendationer till beslutsfattarna den här regeringsperioden. Förhoppningsvis hörsammas de ordentligt över partigränserna.

Johan Kvarnström

Riksdagsledamot (SDP)

Raseborg