ABL-kolumn om förtroendeomröstningarna

Att arbeta tillsammans mot rasism kräver inte att vi ger Rydman och Purra förtroende - tvärtom, vi har moralisk skyldighet att rösta nej

Ursäkter, ställningstaganden mot rasism och ett meddelande från Statsrådet med konkreta åtgärder har ni fått och det borde duga, säger sannfinländarna. De blundar för att minister Rydman inte bett om ursäkt och inte konsekvent och entydigt tagit avstånd från rasism. De blundar för att minister Purra anser att det endast är “oförskönat” att kalla en del människor för “svarta säckar”. Vidare talar de ibland nedvärderande om meddelandets betydelse, fortsätter förminska strukturell rasism och förskjuta anständighetens gränser.

Exemplen är många, sorgligt många.

Därför handlar omröstningarna på fredag inte om att ge tumme upp eller ner till själva meddelandet. Det är inte ett lagförslag som ska godkännas eller förkastas. Det är ett dokument som inte behandlas i utskotten. Det vi röstar om handlar om förtroende.

För det första ska vi rösta om regeringens förtroende. Det gjorde vi i juni. Då röstade jag nej. Allt som skett sedan dess har gjort mig mer övertygad om regeringen inte åtnjuter mitt förtroende.

För det andra ska vi rösta om förtroende för ministrarna Purra och Rydman. Kan de verkligen ha Samlingspartiets och SFP:s förtroende? Det ser märkligt nog ut så, men återstår att se.

Regeringspartierna vill få allting att handla ommeddelandet. En sakfokuserad politik är alltid önskvärd. Även vad gäller just sakfrågor är politik ändå bredare än de formella dokumenten. På samma sätt som regeringsprogrammet faktiskt inte säger allting om hur en regering påverkar samhället säger detta meddelande inte allting om hur regeringen förhåller sig till rasism och diskriminering.

Jag litar på Orpo då han med emfas tar avstånd från rasism. Samma gäller SFPs tydliga avståndstagande. Jag beklagar däremot att de möjliggör en oroväckande och destruktiv utveckling för samhällsklimatet då de godkänner en delvis sannfinländsk regeringspolitik, både vad gäller program och ministrar som förebilder.

Sedan är frågan hur djup den värdeliberala högerns övertygelse är om de verkligen litar på sannfinländarna som regeringsparti. Sättet som sommarens skandaler behandlades på kan inte ha väckt förtroende. Sättet som den sannfinländska riksdagsgruppen kommenterade meddelandet på i sitt gruppanförande kan inte ha väckt förtroende. 

Visst ska arbetet mot rasism och diskriminering vara något som förenar och inte splittrar. Det kommer vi förhoppningsvis se då konkreta lagförslag behandlas. Det är ändå så här, bästa SFP: att arbeta enhälligt mot rasism kräver inte att riksdagen ger Rydman och Purra förtroende. Tvärtom. Vi har moralisk skyldighet att rösta nej.

Fråga bara alla de som lider av rädsla och oro på grund av den här regeringskoalitionen. Beakta hur hela samhällsdebattens gränser flyttas i osund riktning med dessa sannfinländska ministrar.

Johan Kvarnström,  7.9.2023

Riksdagsledamot (SDP)

Raseborg