Med våren kommer regeringens iskalla invandringspolitik

VÄSTRA NYLAND 23.2.2024

Med våren kommer regeringens iskalla invandringspolitik

Under flyktingkrisen som bröt ut 2015 var omkring 60 miljoner människor i världen på flykt från sina hem. Nu är det nästan dubbelt så många - 114 miljoner - på grund av både konflikter och eskalerande klimatproblem med torka och översvämningar. Ökningen är katastrofal. En sak som inte har förändrats är att uppemot hälften av flyktingarna är barn. I det läget väljer Orpos högerregering att halvera antalet kvotflyktingar, åtstrama all invandringspolitik och markant skära ner på utvecklingssamarbetet trots att utvecklingspolitiken är en viktig del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik.

Moralen ska förstås vara vägledande, men redan av ekonomiska skäl borde regeringen inse att Finland med en åldrande befolkning behöver invandring, givetvis kontrollerad och med fungerande integration. Det är också näringslivets budskap. Tyvärr dansar högern dock efter sannfinländarnas pipa i frågan. Regeringens lagstiftningsplan för i år visar att vid sidan av de aktuella arbetslivsfrågorna är det den invandringspolitiska delen av regeringsprogrammet som nu ska förverkligas. Det handlar om skrivningar som föranlett stor oro bland folk som kommit till Finland för att arbeta. Skrivningar som påverkar samhällsklimatet i xenofobisk riktning och kan få ödesdigra följder för de som drabbas.

Då allting ska stramas åt är frågan hur liberalt systemet är idag? Inte särdeles, tvärtom är det ofta omänskligt och ologiskt. Exemplen är många, och för få av de ändringar som gjordes under Sipiläs regering korrigerades under Marins regering. Ett aktuellt fall: “Abdullah Al-Rammahi har bott i Finland i över åtta år, är utbildad närvårdare och har fast anställning på ett äldreboende i Raseborg. Nu vill Migrationsverket utvisa honom” (svenska.yle.fi 25.01.2024). Trots arbetskraftsbrist kommer detta förvärras bland annat av att de som nekats asyl inte ska få byta fil för arbete eller studier.

Listan på hur invandringspolitiken åtstramas är lång och återspeglar i stort sett sannfinländarnas program. Det blir svårare att få uppehållstillstånd, svårare att få medborgarskap, svårare att få familjåterförening och så vidare. Det finns visserligen några element i regeringsprogrammet som innebär att processer med arbetsinvandring fortsätter utvecklas, men den stora bilden är tydlig: färre ska komma hit och fler ska avlägsnas.

Experter påpekar att antalet papperslösa riskerar öka, och sorgligt nog tänker regeringen försämra papperslösas rätt till vård. Detta bedöms påverka framför allt gravida och barn. Utöver regeringsprogrammet öppnar regeringen i varje fall indirekt för den så kallade Rwandamodellen trots att den är lagstridig enligt Europeiska människorättsdomstolen.

I vår ska regeringen enas om fler stora åtgärder för att anpassa Finlands ekonomi. Det är märkligt att den dusten förs samtidigt som Finland utför ett ekonomiskt självskadebeteende med den nu valda invandringspolitiken. En liten ändring kunde firas nyligen då regeln om när arbetsinvandrare måste lämna landet om de blir utan jobb justerades. För vissa blir tremånadersregeln en sexmånadersregel. SFP skröt med att de påverkat, Purra påpekade att ändringen var del av en helhet med ännu fler åtstramningar. Visst var det ändå ett bevis på att man kan påverka i regeringen: man kan påverka om invandringspolitiken är sannfinländsk till 93 eller 95 procent. Samlingspartiet, KD och SFP ser det tyvärr inte som en tröskelfråga ens då de konkreta lagförslagen nu framskrider.

Johan Kvarnström

Riksdagsledamot (SDP)

Raseborg