Bevara andra stadiets avgiftsfrihet!
Bevara andra stadiets avgiftsfrihet!
Åbo Underrättelser 3.5.2024
En tid gick det precis som jag förväntat mig: den utvidgade läroplikten och därmed genuint avgiftsfri utbildning på andra stadiet (gymnasium och yrkesutbildning) blev snabbt det nya normala. Förra perioden var denna reform föremål för ganska mycket diskussion, och dåvarande högeroppositionen röstade emot den i riksdagen. Med lättnad hörde jag samlingspartister under fjolårets valkampanj ändå säga att de inte skulle göra ändringar i frågan om de fick makten. Det fick de, och fram till vårens ramria valde de att bevara avgiftsfriheten. Då fattades ett sällsynt misslyckat beslut som studerande, personal och kommuner lider av utan att staten egentligen lyckas spara på sikt.
Beslutet är att avgiftsfriheten ska gälla endast till slutet av det år då en studerande fyller 18 år. Vid myndig ålder upphör idag läroplikten, men utbildningen är avgiftsfri ännu ett par år därefter. Detta eftersom en del kanske börjat skolan ett år senare, behövt ett tionde år efter grundskolan, kanske varit mycket sjuk, går gymnasiet på fyra år av olika skäl, med mera. Tanken är förstås att hålla studerande kvar fram till examen, en examen som har blivit allt viktigare. Andra stadiet kan sägas vara den nya grundskolan.
De fyra högermännen - från vart och ett av regeringspartierna - som tog fram förslag till ramrian valde att skona allt från företagsstöd till chips, från ändrad gräns för solidaritetsskatt till kapitalbeskattningen, men inte studerande, tvärtom. Enligt Helsingin Sanomat (20.4.2024) underhöll gruppen varandra genom att berätta om hur lite stöd studerande klarade sig med förr i tiden. Ett sådant förhållningssätt försummar de omständigheter som dagens unga växer upp i, med globala kriser och skärmberoende, samt pandemiår i bagaget. Överlag går det inte att jämföra med förr i tiden. Då fanns det nämligen mångfaldigt fler arbetstillfällen i Finland som inte krävde mer än grundskola. Då var en högskoleexamen en högaktad framgånsgaranti. Idag är osäkerheten större även om mycket annat minsann inte var bättre förr.
Det här kom högerregeringen alltså överens om: att skära 100 miljoner euro från yrkesutbildningen, att spara 57 miljoner genom att flytta studerande bort från allmänna bostadsbidraget och att spara 12 miljoner på att delvis slopa avgiftsfriheten på andra stadiet. Någon kan invända med att säga att det sistnämnda handlar om en så liten summa och att det gäller att se helheten. Men just för att det är en förhållandevis liten summa är nedskärningen så omotiverad, så orättvis. Det finns en risk att unga som borde få stressa mindre börjar stressa mer för att hinna gå fler kurser så länge läromedlen är gratis och att de igen börjar välja de yrkeskurser de har råd med istället för de som de vill gå. Det här är kontraproduktiv galenskap.
Undervisningsminister Henriksson har sagt att ingen kommer att ta datorerna bort från studerande. Men varifrån ska sparandet då ske? Det här kommer leda till byråkrati som äter upp en del av sparandet. En annan del äts upp av att ansvarsfulla kommuner kommer att skrida till studerandes räddning. För visst vore det för tokigt att låta studerande inleda studierna i tron om jämlik rätt till utbildning och sedan på slutet vrida klockan bakåt och bland annat låta studentexamen kosta igen.
Det som maximalt kan sparas i teorin är inte ens hälften av vad staten förlorar på att sänka skatten på öl. Prioriteringarna är oacceptabla. Nu äventyras den jämlika rätten till utbildning. Högern är sig lik.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg