Första maj-tal, vappupuhe 2024

Johan Kvarnström. Dragsvik 1.5.2024. Foto/kuva: Jouni Pänkäläinen

PUHE KARJAALLA

Bästa vänner, hyvät ystävät,

Tack för inbjudan och tack för äran att få hålla talet här idag. Kiitos kutsusta, kiitos kunniasta saada pitää puheen täällä tänään.

Sällan, om ens någonsin i modern tid i Finland, har Första maj varit så viktig som denna arbetarrörelsens internationella högtidsdag är i år. Det finns exceptionellt mycket att säga. Det är inte så konstigt då vi har den mest högersinnade regeringen i modern tid i Finland. Den har ett momentum som den utnyttjar för att attackera facket och göra nedskärningar i välfärden. Vårt uppdrag är att med de bästa argumenten vi kan hitta göra motstånd mot försämringarna samtidigt som vi för fram egna alternativ som är hållbara på alla sätt. Ekologiskt, ekonomiskt och socialt.

Mycket påminner om stämningen som rådde i landet under regeringen Sipiläs tid. Då skulle vården tvångsbolagiseras och arbetssökande drabbas av den orättvisa aktivitetsmodellen som stred mot det konkurrenskraftsavtal som facket godkänt med långa tänder, men som bevisade att kompromissviljan finns.

Då sade Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo att hans parti inte kan regera med Sannfinländarna efter deras splittring. Att det skulle strida mot Samlingspartiets mest fundamentala värderingar. Men de värderingarna vägde lätt då man efter riksdagsvalet i fjol fick chansen att börja förverkliga arbetsgivarorganisationernas önskelista och föra en ren och kall högerekonomisk politik.

Däremellan hann regeringen Rinne och regeringen Marin förverkliga en politik som stärkte jämlikheten och som omfattade många viktiga reformer, trots alla kriser. Högern talar om att det slösades med pengar då, men man godkände över 90 procent av lånen som handlade om pandemihantering, energikris och förändrat säkerhetspolitiskt läge. Och i budgetomröstningarna i riksdagen föreslog samlingspartiet enorma tilläggskostnader. Redan då ville de bland annat ha en halv miljard euro till så kallade “entimmeståget”, ett slöseriprojekt som högerregeringen nu ska börja förverkliga.

Nu påminner mycket om Sipiläs regerings tid. Men allting är mycket värre, än mer radikalt. Låt oss inte nedslås, låt oss bli desto mer motiverade att arbeta för ett rättvisare alternativ.

Bästa vänner,

Alla människors lika värde är viktigt att hålla i åtanke idag. Det utrikes- och säkerhetspolitiska läget omfattar stora omvälvningar. Ukraina behöver vårt stöd och vi är över partigränserna redo att fortsätta hjälpa landet så länge som krävs. Därtill har vi Gaza där det har dödats fler människor än det finns invånare i vår stad Raseborg, bland dem tusentals barn.

Suomen tulee, ja Euroopan Unionin tulee vaatia Israelin mahdollisten sotarikosten tutkintaa ja edistää välitöntä tulitaukoa Gazaan. Olisiko kansainvälinen yhteisö toiminut voimakkaammin, jos nämä tuhannet lapset olisi tapettu Euroopassa? Pelkään, että niin olisi, ja tästä tulee historiallinen häpeä.

Överlag har tyvärr såväl andan som retoriken i politiken blivit mer militant. Fokuset förskjuts bort från förebyggande insatser, diplomati, global kärnvapennedrustning, kärnvapenförbud och fredsarbete. Det senaste exemplet är att högerregeringen stryper allt stöd till fredsföreningar i Finland. Detta i en tid då arbetet för fred borde stärkas, inte försvagas.

Hyvät ystävät,

Meidän täytyy vaalia luottamusta. Se on nyt kovalla koetuksella yhteiskunnassamme, erityisesti työmarkkinoilla. Pohjoismaissa työmarkkinoita on vuosikymmenet kehitetty yhteistyössä työmarkkinaosapuolten kanssa. Se on ollut menestystarina, jossa on huolehdittu kasvusta ja kilpailukyvystä, samalla kun on askel kerrallaan kehitetty työelämää, vahvistettu turvallisuutta ja parannettu työehtoja.

Mutta istuva oikeistohallitus ei pidä huolta yhteistyöstä, työntekijöistä eikä pohjoismaisesta mallista. Päinvastoin. Hallitus on tehnyt itsestään työmarkkinaosapuolen ja aiheuttanut yksipuolisella, elinkeinoelämän toiveita mukailevalla politiikallaan historiallisen työmarkkinakaaoksen. Jos hallitus saa tahtonsa läpi, työntekijälle on jatkossa tarjolla entistä epävarmempia työsuhteita entistä heikoimmilla työehdoilla.

Vakituiseen työhön pääseminen vaikeutuu, irtisanominen työstä helpottuu, työttömyysturva pienenee ja ansiosidonnaisen työttömyysturvan piiriin on vaikeampi päästä. Aikuiskoulutustuella kouluttautuminen tai vuorotteluvapaan pitäminen ei ole enää mahdollista.

Useimmilla hallituksen uudistuksilla ei ole juuri työllisyysvaikutuksia. Osa niistä on jopa työllisyyttä heikentäviä, kuten ensimmäisen sairauspäivän palkattomuus.

Ainoa keino umpisolmun ratkaisemiseen on työmarkkinoiden uudistaminen tasapuolisesti. Yksipuolisen sanelun sijaan ratkaisuja pitää hakea yhdessä, sekä työntekijöitä että työnantajia kuunnellen. Pohjoismaissa on tapana aina tarkastella kokonaisuuksia ja pyrkiä löytämään sellaisia ratkaisuja, joiden kanssa kaikki osapuolet voivat elää, tai joihin kaikki voivat jopa olla tyytyväisiä.

Kun hallitus nyt kaikin keinoin haluaa rajoittaa työtaistelutoimia, mikä heikentää työntekijöiden oikeuksia, hallitus olisi voinut ainakin vahvistaa tai lisätä työntekijöiden oikeuksia muilta osin. Me sosialidemokraatit olemme ehdottaneet konkreettisia tapoja siihen:

1. Annetaan ammattiliitoille tulkintaetuoikeus työehtosopimuksia koskien.

2. Myönnetään työntekijöille oikeus olla edustettuina yhtiöiden hallituksissa.

3. Kriminalisoidaan alipalkkaus.

4. Annetaan ammattiliittojen kaltaisille järjestöille oikeus ryhmäkanteen nostamiseen.

Nämä ehdotetut toimenpiteet ovat tärkeitä keinoja työelämän kehittämiseksi ja työntekijöiden vaikutusvallan ja turvallisuuden vahvistamiseksi. Mutta onko oikeistohallitus osoittanut kiinnostusta vastaantuloon? Ei lainkaan.

Jos pääministeri Orpo on vakavissaan viemässä Suomea Ruotsin mallin suuntaan, hän voisi myös vahvistaa taloudellista demokratiaa Ruotsin tapaan. Mutta nämä ehdotukset loistavat poissaolollaan.

Bästa vänner,

Det är mer än några paragrafer som ändras av regeringens ensidiga arbetslivspolitik. Det är ett helt system som snedvrids. Det är en tillit som raseras. En tro på samarbete som blir nedtrampad. En dröm om dialog som grusas. En kultur som förändras radikalt.

Långsiktighet har gett stabilitet. Nu agerar högerregeringen kortsiktigt. Oavsett åsikt i arbetslivsfrågor, så borde alla inse att ingen gynnas av att tillfälliga maktfördelningar utnyttjas för att ändra systemet i grunden. Om allting rivs upp från en regeringsperiod till en annan försvinner en kontinuitet och det hållbara utvecklingsarbetet går om intet. Det vinner ingen på.

Högern vill måla upp en bild av att allt regeringen gör är ett måste, en nödvändighet som det inte finns alternativ till. Men det finns det! Politiken inte bara kan utan bör vara socialt rättvis för att vara hållbar i längden. Ekonomin anpassas inte bättre för att de rikaste får skattelättnader. De demografiska utmaningarna löses inte med en hårt åtstramad invandringspolitik. Människor orkar inte bättre i arbetslivet för att arbetstagarsidan körs över och samarbetsandan förstörs.

Den sanna hållbarheten stärks inte av att klimat- och miljöpolitiken försummas, detta då förlusten av biologisk mångfald fortsätter och fjolåret var det hetaste i mätningens historia. Tvärtom blir det dyrare att anpassa sig till klimatförändringarna i efterhand.

Framtidstron stärks inte med att studerande får det sämre, inte heller med att barnfattigdomen ökar.

Vi tar kampen för de barn som lider då deras arbetssökande föräldrar går miste om barntillägget och får sänkt bostadsbidrag.

Låt oss också kämpa för alla de som i år blir beroende av utkomststöd till följd av regeringens nedskärningar.

Låt oss kämpa för studerande som lider av nedskärningarna som äventyrar jämlik rätt till utbildning.

För byggarbetare som blir uppsagda i en kris som regeringen bara följer med från sidan. Sedan täcks regeringen säga att de arbetslösa nog blir sysselsatta igen då regeringen skär i stöden, bland annat den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen.

Och låt oss stå upp för den offentliga vården. Den behöver en krishantering på motsvarande sätt som regeringen Marin vidtog förra perioden. Nu riskerar närservicen lida av kortsiktiga och förhastade sparbeslut som blir dyrare i längden och försvårar arbetet med starkare betoning på förebyggande vård och tidiga insatser. Den dyrare specialistvården kan belastas ännu mer.

Regeringen uppger att vi måste spara från social- och hälsovården. Men hur kan den samtidigt ha råd med hundratals miljoner euro till privat vårdbusiness? Det här är en stor fråga. Vad regeringen gör är nämligen att förändra den privata vårdsektorns roll i vårt välfärdssystem. Att öka stödet till privat vård och förvärra personalbristen inom offentliga vården som drabbas av nedskärningar för oss i fel riktning och är ett ineffektivt sätt att åtgärda vårdköer. Regeringen kanske inte lyssnar på oppositionen, men kunde ens ta åt sig exceptionellt hård kritik från Läkarförbundet.

Sotesektori on kriisissä, ihmisillä on hätää. Mitä tekee Orpon oikeistohallitus tällaisessa tilanteessa? Pahentaa tilannetta. Jo hallitusohjelmassa sovittiin isoista leikkauksista sotesta ja kehysriihessä napsaistiin Purran saksilla satoja miljoonia euroa lisää.

I vårens ramria fattade regeringen beslut om att i praktiken slopa vårdgarantin och om att införa en sämre vårdardimensionering. Har regeringen glömt de grymma skandaler om vanskötsel på äldreboenden som föranledde politisk konsensus om i lag bindande och tillräcklig vårdardimensionering?

Dessutom ökar personalens börda avsevärt, vilket försämrar branschens attraktionskraft och förvärrar arbetskraftsbristen. Lägg till att höger som i festtal talar varmt om vårdpersonalen vill förbjuda den typ av avtal som senast gav vårdarna rättvisa löneförhöjningar.

Bästa vänner,

Vad vi ser är en klassisk trestegsmodell för privatiseringar: underfinansiera det offentliga, påpeka brister och ange privata sidan som en lösning på problemet som bara förvärras av privatiseringar. Och så startar en negativ spiral.

Men senast år 2027 ska vi börja bygga upp igen, stärka jämlikheten, jämställdheten, solidariteten och hållbarheten.

Bästa vänner,

Finland gick snabbt från att förknippas med framåtanda, jämställdhet, liberala värderingar och föregångarskap i klimatpolitiken till att bli en del det sorgliga fenomen där konservativa högerpopulister får regeringsmakt med den moderata högerns godkännande. Wille Rydman fick inte vara med i samlingspartiets riksdagsgrupp. Men som sannfinländsk minister har han Samlingspartiets, Kristdemokraternas och Svenska folkpartiets förtroende. Det förvaltar han med att kalla arbetstagarorganisationerna för maffia. Så lågt har landets ledning sjunkit.

Om det finns kvar något sådant som en värdeliberal höger i detta land så är den nu knäpptyst då regeringen börjar förverkliga en sannfinländsk invandringspolitik.

Hyvät ystävät,

Perussuomalaiset eivät ole muuttaneet arvojaan, vaan näin on tehnyt kokoomus, kristillisdemokraatit ja RKP. Tämä on laajempi, monissa maissa vallitseva ilmiö, että maltillinen oikeisto hyväksyy ja tekee hallitusyhteistyötä laitaoikeiston kanssa.

Näin voi seuraavaksi käydä EU-tasollakin. Tämä on yksi syy, miksi kesän EU-vaalit ovat niin tärkeät.

EU-vaaleissa on kyse Euroopan unionin tulevaisuudesta. Näissä vaaleissa päätetään Euroopan suunnasta ja sielusta. Euroopan unioni perustettiin takaamaan rauhaa ja turvaamaan tasa-arvoa, demokratiaa ja oikeusvaltiota. Nyt unionissa käydään jälleen taistoa arvoista. Ihmisoikeuksien kunnioituksen sekä tasa-arvon edistämisen kaltaiset asiat eivät ole itsestäänselvyyksiä, vaan osa puolueista pyrkii murentamaan näitä arvoja.

Perinteiset oikeistopuolueet ovat valmiita mahdollistamaan tämän kehityksen tekemällä yhteistyötä laitaoikeiston kanssa, jos se hyödyttää niiden päämääriä hyvinvointivaltion purkamisessa sekä työntekijöiden oikeuksien ja tavallisten ihmisten toimeentulon heikentämisessä.

Me näemme tämän joka päivä kotimaan politiikassa, missä kokoomuksen ja perussuomalaisten hallitusyhteistyö on johtanut paitsi eriarvoisuuden ja vastakkainasettelun lisääntymiseen, myös tärkeiden ilmastotoimien jarruttamiseen sekä hyökkäyksiin mediaa, järjestäytyneitä työntekijöitä ja muita länsimaisen demokratian kulmakiviä vastaan.

Näissä vaaleissa päätetään siitä, annetaanko saman kehityksen laajentua ja jatkua myös EU:ssa. Ei anneta!

Puolustakaamme demokratiaa, oikeusvaltiota, rauhaa ja tasa-arvoa. Meidän Euroopassamme kitketään vihapuhe ja rasismi sekä huolehditaan ihmisten yhdenvertaisuudesta. On kyse arvoista.

Bästa vänner, hyvät ystävät,

Avslutningsvis, vill jag att vi tänker på Maarit Feldt-Ranta. Vi är samlade nära hennes grav och ett stenkast från höghusgården där hon växte upp, från enkla förhållanden till en politisk ledare och stark nordisk röst för jämlikhet.

Jag minns Maarits sista Första maj-tal, i Västankvarn i Ingå. Det regnade, jag höll i paraplyet. Hon försvarade offentliga vården från Sipilä-regeringens privatiseringsplaner. Hon försvarade arbetstagare. Det var en hård tid, men tack vare motståndet blev det maktskifte vid följande riksdagsval.

Maarit talade givetvis också om 1918 och händelserna vi aldrig får glömma. Det gör vi inte idag, vi minns och hedrar offren. Vi får inte glömma hur hemskt det är, hur fel det går, hur ondskan väller fram då medmänniskor tar till våld och riktar vapen mot varandra. Hur illa det går då ett folk splittras. Då människor avhumaniseras, avrättas eller dör i avskyvärda förhållanden.

Så, vad hade Maarit gjort idag? Hon hade med emfas understrukit allvaret i situationen. Hon hade påpekat de katastrofala riskerna med den riktning som högern leder landet i. Det är jag säker på.

Maaritin hengessä meidän pitää taistella pohjoismaisen hyvinvointiyhteiskunnan puolesta. Julkisen terveydenhuollon puolesta. Sen puolesta, että jokaisella on mahdollisuus koulutukseen.

Taistelu jatkuu! Kampen fortsätter!

Kiitos, tack.

PUHE TAMMISAARESSA

Bästa vänner, hyvät ystävät,

Här och nu, vid Finlands största massgrav, den första maj, vill jag inleda med orden som finns ingraverade på metallplattan här snett bakom mig:

”Tärkeämpää kuin se mitä muistamme on se mitä emme saa unohtaa. Viktigare än det vi minns är det vi inte får glömma."

Vi får inte glömma 1918. Vi får inte glömma hur hemskt det är, hur fel det går, hur ondskan väller fram då medmänniskor tar till våld och riktar vapen mot varandra. Hur illa det går då ett folk splittras. Då människor avhumaniseras, avrättas eller dör i avskyvärda förhållanden - människor som dragits in i en konflikt uppkommen i världshistoriens stormar, av olyckliga omständigheter, någon av ideologiska skäl, någon för lite mat för att dämpa en skrikande hunger. I samtliga fall lika värda människor.

Alla människors lika värde är viktigt att hålla i åtanke idag. Det utrikes- och säkerhetspolitiska läget omfattar stora omvälvningar. Ukraina behöver vårt stöd och vi är över partigränserna redo att fortsätta hjälpa landet så länge som krävs.

Därtill har vi Palestina och Israel. Det har dödats fler barn i Gaza det senaste halvåret, än vad det ligger vuxna begravda här. Tragedierna ska inte ställas mot varandra, men den ena må väcka tankar om den andra. Hämndspiraler leder inte rätt. De föder mer våld.

Suomen tulee, ja Euroopan Unionin tulee vaatia Israelin mahdollisten sotarikosten tutkintaa ja edistää välitöntä tulitaukoa Gazaan. Olisiko kansainvälinen yhteisö toiminut voimakkaammin, jos nämä tuhannet lapset olisi tapettu Euroopassa? Pelkään, että niin olisi, ja tästä tulee historiallinen häpeä.

Överlag har tyvärr såväl andan som retoriken i politiken blivit mer militant. Fokuset förskjuts bort från förebyggande insatser, diplomati, global kärnvapennedrustning, kärnvapenförbud och fredsaktivism. Det senaste exemplet är att högerregeringen stryper allt stöd till fredsföreningar i Finland. Detta i en tid då arbetet för fred borde stärkas, inte försvagas.

Bästa vänner, hyvät ystävät,

Bästa vänner,

Sällan, om ens någonsin i modern tid i Finland, har Första maj varit så viktig som denna arbetarrörelsens internationella högtidsdag är i år. Det finns exceptionellt mycket att säga. Det är inte så konstigt då vi har den mest högersinnade regeringen i modern tid i Finland. Den har ett momentum som den utnyttjar för att attackera facket och göra nedskärningar i välfärden. Vårt uppdrag är att med de bästa argumenten vi kan hitta göra motstånd mot försämringarna samtidigt som vi för fram egna alternativ som är hållbara på alla sätt. Ekologiskt, ekonomiskt och socialt.

Mycket påminner om stämningen som rådde i landet under regeringen Sipiläs tid. Då sade Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo att hans parti inte kan regera med Sannfinländarna efter deras splittring. Att det skulle strida mot Samlingspartiets mest fundamentala värderingar. Men de värderingarna vägde lätt då man efter riksdagsvalet i fjol fick chansen att börja förverkliga arbetsgivarorganisationernas önskelista och föra en ren och kall högerekonomisk politik.

Däremellan hann regeringen Rinne och regeringen Marin förverkliga en socialdemokratisk politik som stärkte jämlikheten och som omfattade många viktiga reformer, trots alla kriser.

Ja, nu påminner mycket om Sipiläs regerings tid. Men allting är mycket värre, än mer radikalt. Låt oss inte nedslås, låt oss bli desto mer motiverade att arbeta för rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, solidaritet och genom dessa sann frihet.