Fokus i vårens viktiga val: lösningar
Kolumn i Arbetarbladets tidskrift mars 2025
Fokus i vårens viktiga val: lösningar
Vi måste prioritera social- och hälsovård mer i Finland. Vi måste satsa mer på utbildning. I bägge fallen handlar det om ett slags investeringar med egenvärde, om vad som är moraliskt motiverat och ekonomiskt hållbart på sikt. Samtidigt behöver verksamhet, processer, kommunikation med mera utvecklas. De behöver dels leva i tiden, dels påverka vad som sker till näst eller hur vi står rustade för nya utmaningar. Framtiden är inte endast någonting som händer oss, den är också någonting vi skapar varje dag. I det skapandet behövs de grundläggande socialdemokratiska värderingarna frihet, jämlikhet och solidaritet. De behövs helt akut i dessa tider som symboliskt är så kyliga.
Denna vår kan vi tända hoppet genom engagemang. Det kräver konkreti i valrörelsen. Det kan vara stora saker som bättre personaldimensionering inom äldreomsorgen. Det kan vara ett utegym. En till vuxen stödperson på skolgården. Stöd för mindre bemedlade att kunna delta i gymnasiekurser med resor som kostar. Yrkesutbildning även på det andra inhemska språket, vilket än det råkar vara, i kommunen. Över partigränser, ja även över regerings- och oppositionsgränsen, kan vi tillsammans arbeta för de bästa versionerna av egenläkar- och -vårdarmodellen.
Vissa saker är specifika för en given kommun eller ett välfärdsområde, andra är allmängiltiga. Ett exempel på det senare är vårdgarantin. Då regeringen försvagar vårdgarantin från två veckor till tre månader kan välfärdsområdena och Helsingfors stad hålla fast vid en vettig vårdgaranti. Givetvis blir allting svårare av att finansieringen minskar med lagändringen. Men ingen blir frisk i vårdkön. Att få hjälp i ett tidigt skede innebär även att trycket på den dyrare specialistvården minskar. Allra bäst och effektivast är givetvis förebyggande insatser. I det arbetet måste samarbetet mellan kommuner och välfärdsområden stärkas och intensifieras.
Vårdens centralisering är något av det som väcker mest besvikelse och bekymmer. Den pågår förstås delvis på grund av den medicinska utvecklingen, men sker nu för snabbt och överdrivet och delvis kontraproduktivt. Det här kommer att fortsätta så länge vårdsektorn är underfinansierad. Den här perioden har förlossningsavdelningar stängts, vårdare har sagts upp trots brist på personal och behov av att stärka branschens attraktionskraft.
Vi behöver ett rättvisare arbetsliv, inte motsatsen. Vi måste fokusera på lösningar. Mycket utvecklingsarbete pågår förstås hela tiden och behöver demokratisk förankring. Det som låter vettigt i en övertygande vårdchefs presentation måste ställas mot folkets uppfattning. Ett exempel på vad en äldre man sade till mig i början av året: “Jag gick till labben idag, men för ett av proverna måste jag i och med ändringar från årsskiftet åka till grannstaden. De sade att det är lätt att boka tid på nätet. Tur att jag har mobil och bil, men det har ju inte alla.”
Den kommande perioden gäller det för de förtroendevalda i områden och kommuner att balansera mellan att axla ekonomiskt ansvar och att inte ta förhastade sparbeslut som blir dyrare i längden. Det gäller att ha is i magen, hålla hjärtat varmt och komma ihåg att förutsättningarna som nu råder inte är för evigt. Förhoppningsvis kan redan riksdagsvalet 2027 innebära förbättringar. Vårens val kan påverka även rikspolitiken redan nu. Det är dags att skicka en hälsning till högerregeringen om att det är dags för förändring, hög tid för en mer jämlik och hållbar riktning. Viktigast av allt är att rösta och få andra att göra detsamma. Demokrati kräver deltagande. Deltagande föder hopp.
Johan Kvarnström
Riksdagsledamot (SDP)
Raseborg