Utskottsarbetet är kärnan i riksdagsuppdraget

För det första: utskottsarbetet är en helt central del av riksdagsuppdraget. De får inte alltid så mycket synlighet då mötena i regel inte är öppna, men där sitter vi flera timmar per dag.  Utskotten hör experter och ger utlåtanden och betänkanden till propositioner, redogörelser mm. De beslut som riksdagen fattar bereds i utskotten helt enkelt.

Förra perioden satt jag i miljöutskottet och kommunikationsutskottet och var dessutom suppleant i kulturutskottet. I vilka utskott jag sitter nästa period är ännu oklart några veckor fram.

Från och med idag kommer vi SDP-ledamöter att med undantag för ett par utskott att tillfälligt vara indelade i utskotten helt i alfabetisk ordning. Först då en regering är bildad läggs det egentliga pusslet och först då börjar utskottsarbetet också på riktigt eftersom det innan det inte finns en regering som ger lagförslag att behandla. Under denna väntetid är det endast löpande ärenden av mer teknisk karaktär i utskotten, med något undantag.

Det står hur som helst redan klart att SDP axlar ordförandeskapet i utrikesutskottet, social- och hälsovårdsutskottet, revisionsutskottet och kulturutskottet (“bildningsutskottet” vore bättre benämning, sivistysvaliokunta på finska). Därtill får vår grupp vice ordförandeplatser och ordförandeplatser i två av finansutskottets delegationer. Det här är fint! Samtidigt är jag lite oroad över högerpartiernas kommentarer om varför de valde till exempel ordförandeskapet i grundlagsutskottet. Men de utskott vi leder är hur som helst sådana som har stor betydelse för finländarnas vardag: vård och utbildning.

Nu önskar vi SDP-ledamöter vilka utskott vi vill sitta i och sedan läggs ett stort pussel då det står klart om vi är i regering eller inte. Det fina i sammanhanget är att exakt alla utskott enligt mig är både väldigt intressanta och viktiga. Det finns ingen risk för stor besvikelse helt enkelt. Önskemålen sker i varje fall för min del utifrån var jag tror att jag har mest att bidra med.

Utskottsarbetet är överlag ganska ojämnt fördelat tyvärr. En del sitter i ett utskott, en del i två, en del i fler. En del axlar gruppansvar i ett utskott, vilket ger mer arbetsmängd än för övriga medlemmar. En del har många andra uppdrag (parlamentariska grupper, Nordiska rådet mm.) som också gör arbetsmängden varierande från en ledamot till en annan.

En sak är säker: utskottens roll är betydelsefull, om än ibland negligerad. Om vi läser på ordentligt och går flitigt till utskottsmöten får vi inte alltid den synlighet som ger förtroendevalda stöd. Om vi däremot slopar en del utskottsmöten för att delta i radioprogram, seminarier och för att göra inlägg på sociala medier så får vi istället belöning bakvänt nog. Jag hoppas och tror att väljare har förståelse för den linje jag höll förra perioden och tänker hålla fast vid, att om till exempel deltagande i Slaget efter 12 och ett utskottsmöte krockar så prioriterar jag utskottsmötet. Det är ju därför vi är invalda i riksdagen.

Allt gott,

Johan